Möröfjärden - Natura 2000 område - QTH-lokator KP05wl - SMFF-område 6867
SSA - Föreningen Sveriges Sändareamatörer - anordnar två gånger per år, vår och höst, en tävling där portabla eller mobila radiosstationer ska kontaktas. Poängen per kontakt beräknas efter avstånd och vilken uteffekt man har. Låg uteffekt ger högre poäng. Tävlingen heter SSA Portabeltest och tävlingsreglerna finns här.
Nu, söndagen den 17 augusti, var det dags för höstomgången i fyra timmar, 0900-1300. Packade ner radioprylar och lunchmat, som bestod av fika, skogaholmsmackor, hemkörd rödavinbärssaft och Bullens pilsnerkorv på burk. Radioprylarna bestod av en amerikansk Elecraft KX3 kortvågstransceiver, en hemgjord trådantenn för 40 m våglängd, ett teleskoprör (från en snöraka) som antennfäste samt många andra småprylar. Rullen med Gaffatejp hade jag inte glömt.
Sändningsplatsen som jag valde ligger ett par mil söder om Luleå, längst in i Möröfjärden som är förbunden med Bottenviken. Det är en fin fågelskådarlokal på våren och ett fågeltorn finns. En kikartub med stativ kom därför med i lasten. Det skulle ha varit bra om antennen med sitt teleskoprör hade kunnat monteras uppe i tornet. Men tornet saknade något mycket viktigt och ofta bortglömt när det gäller fågeltorn. En sittbänk! Ur skådarsynpunkt är det inte heller så bra placerat för morgonskådning (den bästa tiden) med solen rakt in i ögonen. Tyvärr är det vanligt att många fågeltorn också är felplacerade med alltför långt avstånd till fåglarna. Tornet i den förnämliga och närbelägna skådarlokalen Gammelstadsviken är ett dåligt exempel på detta och morgonskådning. Tornet i Möröfjärden har dock ett bra skådaravstånd. Nu var det ganska magert med fåglar. Endast några bläsänder sågs i vattnet. På väg till platsen såg jag större flockar med bofinkar och gulärlor. Flytten söderut är igång. Hundratals med flyttande tranor hade precis rapporterats, men jag såg inga. Nära bilen och med perfekt fotoavstånd landade en törnskata med en trollslända i näbben.
Teleskopröret med trådantennen blev istället markplacerat med hjälp av en hållare på bilens dragkrok. Transceiverns uteffekt hade jag kvällen innan ställt till 0.8 W för få högsta möjliga poäng. Trådantennen monterades som ett upp- och nervänt V. Ståendevågförhållandet mätte jag upp till 1:1.5 på 7.1 MHz, vilket är mycket bra.
Fint väder var det, men tävlandet började trögt. Samtidigt pågick ett annat radiojippo som handlade om att kontakta fyrplatser runt om i världen. Den trafiken dånade in i mina öron. Mitt i röran hörde jag en svensk stark station i södra Sverige, som i egen majestät och maniskt oavbrutet, utan att få svar, ropade CQ DX. Européer som försökte kontakta honom blev ignorerade. CQ DX betyder att man vill ha kontakter på mycket långt avstånd, typ USA eller Japan. Nu hör det till saken att DX knappast förekommer på 40 m bandet den här årstiden den här tiden på dagen. Så småningom började det höras portabelstationer. Det var inte många som nappade på mina svaga signaler, men det var kul ändå. Det är rätt fantastiskt att det går att köra med så låg sändarefekt på CW (telegrafi) och SSB (foni). Se loggen nedan. Längsta telegrafikontakt, 1011 km, blev det med Marcus SM7SMS/p nära Lammhult i Småland. Han använde också en sändareffekt mindre än 1 W. Längsta fonikontakt (SSB), 990 km, blev det med 8S7GL, en klubbstation tillfälligt på placerad fyrön Garpen i Kalmarsund.
73 de Kjell SM0FOB/2P